Test: Fujifilm X20 -Tillbaka till framtiden!

Den efterlängtade uppdateringen av Fujifilms succékompakt X10 har nu börjat levereras till Sverige. X20 heter den nya varianten, som är helt identisk till det yttre som sin föregångare. Och inget fel i det -retrolooken är bland det snyggaste man kan hitta just nu bland kompaktkameror. På insidan finns en del nyheter. Sensorn och mjukvaran är ny. Man har utlovat ännu bättre egenskaper när det gäller höga ISO och möjlighet att plåta i svagt ljus. Genomsiktsökaren har nu information om bl a tid och bländare.

Bland de första exemplaren av X20 hamnade på vårt bord förra veckan och här summerar vi intrycken efter ett par dagars användning. Tack till utmärkta Cyberphoto som ordnade snabb leverans.

 

Att använda

Det ska sägas med en gång: X20 är en trevlig kamera. Zoomen sköts genom att vrida objektivringen, precis som på fullvuxna kameror. Ringen fungerar även som av/på-knapp när den vrids till sitt ändläge. Detta, i kombination med att använda genomsiktssökaren istället för LCD-displayen ger verkligen känslan av att jobba med en "gammal hederlig" kamera från förr. Nu har även genomsiktssökaren fått information om bländare, tid mm och blivit väldigt användbar. Den visar dock inte riktigt hela den verkliga bilden och såväl objektiv som fingrar kommer gärna ivägen. Detta kan jag ändå förlåta.

 

Det är enkelt att byta ISO-känslighet mellan bilderna. Exponeringen kan justeras +/- med hjälp av en stor ratt på ovansidan. Denna är dock i trögaste laget. Trögt är dock inte funktionshjulet på baksidan. Detta har både en vrid- och tryckfunktion och går på tok för lätt. Ofta råkar man vrida hjulet av misstag när man trycker, vilket resulterar i olika oväntade resultat. Det här borde man kunnat lösa på ett bättre sätt. En smart Q-knapp öppnar en snabbmeny, där det mesta kan ställas in. Enklare än att ge sig in i den ordinarie menyn i många fall.

Den inbyggda blixten har vi i princip inte använt. Den ska nog ses som en nödlösning, liksom hos de flesta kompaktkameror. För den som vill använda blixt, finns även en blixtsko för extern blixt. Avtryckaren har en bra känsla -och är försedd med anslutning för trådutlösare (!) När såg vi det senast? Troligen inget som majoriteten av användarna kommer att använda, men en riktigt charmig detalj!

Hittills tycks batteriet vara i klenaste laget. Man klarar inte en hel dags flitig användning. Ett extra batteri för ett par hundralappar är mog en bra investering. Den medföljande laddaren är av typen utan sladd och hela laddaren ska tryckas ner i vägguttaget. Jag hade hellre sett en kompakt laddare med kabel som tar mindre plats och är lättare att packa ner i en väska.

Bildkvalitet

Klarar då X20 av att leverera fina bilder? Med en större sensor än de flesta kompaktkameror (men klart mindre än på en systemkamera) i kombination med modern bildbehandling så finns onekligen förutsättningarna. Dessutom har Fuji plockat bort det sk lågpassfiltret som finns i de flesta kameror, vilket ska ge ännu bättre skärpa. Och skarpt blir det:

Självklart har vi tetsat ISO-egenskaperna. Helt ovetenskapligt, på fri hand utan stativ. Precis så som man ofta tvingas jobba i verkliga livet. I nedanstående serie bilder ska man således väga in att bilden tagen med ISO200 är tagen på 1/13 sekund. Vilket även visar att den inbyggda stabiliseringen gör ett bra jobb. Visst är det lite imponerande att ISO2500 blir så här pass bra? Överst visas den obeskurna bilden.

Vi har även testat X20 utomhus under helgens stora skidtävlingar i Falun. En svår situation med stark sol och vit snö. Det finns ett "snöläge" att använda vid dessa förhållanden, men jag tyckte nog att den traditionella metoden att kompensera med ratten för exponering fungerade bättre.

 

Slutsats

Fujifilm har gjort det mesta rätt med X20. Men det finns missar. Främst är det hjulet på baksidan som går alldeles för lätt och har för många funktioner. Det blir ofta fel. Batteritiden kunde varit bättre. Kanske ökar den något efter ett antal laddningar? Råfilerna klarar i alla fall inte min Photoshop CS5 av att öppna, men detta kommer säkert att rätta till sig. Jpeg-filerna håller hög kvalitet, men varför presenteras de som 72 dpi i datorn? Många ställer den frågan i olika forum, men enligt uppgift spelar det ingen roll. Det är ändå 12 goda megapixlar man har att jobba med. Men en sak Fuji: linslocket. Hur tänkte ni där? Det är en stor, silverfärgad pjäs som träs över objektivet. Riktigt fult, och tigger om att tappas bort. Här har många konkurrenter hittat bättre lösningar med eleganta snäpplock och ett snöre som gör det omöjligt att tappa.

Men jag gillar den. Snygg till tusen, rolig att arbeta med och bilderna blir mycket bra!

Utseende:   5

Bildkvalitet: 5

Ergonomi:   4

Etiketter: tester

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln