KONSTANS.se

När vi ändå är inne på temat ljus: Att ta bilder mot en mycket ljusare bakgrund kräver som regel någon form av upplättningsljus, annars blir motivet för mörkt. De flesta artiklar och fotokurser talar sig varma för reflektorer som studsar tillbaka en del av det inkommande ljuset mot motivet och lättar upp skuggorna hos motivet. Jag har skrivit om det förut och slutsatsen var densamma. Reflektorer är bra, men de har en nackdel: Någon måste hålla i dem. Det kan då vara fotografen, modellen eller en tredje person (som man oftast inte har till hands). Jag har flera typer av reflektorer, men tycker att effekten är svår att styra. Silver blir för starkt (lite solkattvarning där), guld blir för gul ansiktsfärg och vitt reflekterar så svagt att man måste ha skärmen väldigt nära modellen.

här är ett sätt som ger ett mjukt, stort och lagom starkt ljus. En kamerablixt studsar in i ett vitt paraply. Blixten kan man ställa ner till lagom svag nivÃ¥, och även placera sÃ¥ att skuggan blir som man vill ha den. (Här med lite skugga kvar i ansiktet)

Det går naturligtvis även att använda en vanlig studioblixt med softbox. Problem kan då vara att ställa ner styrkan tillräckligt mycket så att inte blixten tar över helt. Bilden nedan är tagen på det sättet:

Det var länge sedan jag använde fotobakgrunder av tyg. Visst, de har sin fördelar. Lätta att vika ihop och tar liten plats. Men de är alltid skrynkliga! Bästa resultatet får man faktiskt med pappersbakgrunder. Dessa köper man på rulle. Oftast med en bredd på ca 2,70 meter. Men så ska dom ju hängas upp också! Har man en permanent studio så finns det flera vägg- eller takfästen att köpa. Oftast med plats för flera pappersrullar.

Om man inte vill eller kan ha permanenta fästen, så går det alldeles utmärkt att köpa två kraftiga stativ med en stång emellan, där pappersrullen får ligga. Satsa på kraftiga! Vi ska hissa upp bakgrunden mer än två meter, så det kommer bli svajigt med för klena stativ. Budgetalternativet kan även vara att skruva ett par långa öglor i taket och använda en rundstav i trä som pappersrullen får ligga i. Vad som då fortfarande är problem, är att rullen gärna rullar upp sig så att man får en liten hög papper som korvar sig mot golvet. En lösning är då att man t ex har någon form av klämmor som håller fast rullen. Fortfarande är det lite jobbigt att snurra tillbaka rullen när man har plåtat klart.

En bättre lösning visas på bilden; Man köper någon form av U-clamps till sina stativ. T ex dessa, som är nya och billiga i Kaffebrus sortiment (nere t.v.). Sedan sätter man ett par expandrar i varje ände av pappersrullen. Den som väljer den lyxiga varianten söker i Manfrottos sortiment, medan en kinesisk(?) kopia säljs hos Kaffebrus. Likadan men plastigare. Med den här lösningen kan rullen elegant hissas upp och ned med en kedja och sedan låsas i önskat läge.

Förresten: visst är det en klatschig färg på bakgrund som jag visar? Köpte den för ett enstaka jobb, men resultatet blir faktiskt ganska snyggt... Annars klarar man sig faktiskt ganska långt med bara en rulle vitt papper. Allt handlar om hur man sätter ljuset! Annars är faktiskt grå bakgrund lite av min favorit.

Det har varit lite glest med bloggandet igen. Mycket jobb är förklaringen. Hösten har börjat i intensivfart, mycket roligt som händer. Både events, porträtt och produktfotograferingar. Och så ser det ut att fortsätta minst en månad till.

Här kommer i alla fall en liten produktrecension. Ibland hittar man produkter som man bara mÃ¥ste älska. Det här stativet frÃ¥n Manfrotto är ett sÃ¥dant. För det första ett mycket gediget och stadigt belysningsstativ. MEN: det gÃ¥r även att vika pÃ¥ mitten, sÃ¥ att man fÃ¥r ett bomstativ. Sandsäcken som syns pÃ¥ bilden följer med. Perfekt att kunna fÃ¥ stativet ur bild, t ex för att rigga en hÃ¥rbelysning uppifrÃ¥n som pÃ¥ vänstra bilden. Eller för en högt placerad softbox rakt framifrÃ¥n, där stativet inte är i vägen för kameran. Har nu provat det bÃ¥de vid porträttplÃ¥tningar och matbilder. Trots sin tyngd är det här ett hjälpmedel som man gärna har med sig.

Nu blev det dags för ett produkttest:

Naturens eget ljus är det vackraste. Kan man lära sig att hantera det så blir belöningen en bild med naturlig känsla och stämning. Men ibland räcker det bara inte till, eller så vill man lätta upp skuggor i t ex ansikten. Det billigaste är då att använda olika typer av reflexskärmar. Ett problem med dessa är att någon måste hålla i dem. Har man ingen assistent så får det bli antingen fotografen eller modellen. Eller så sätter man dem på ett stativ eller liknande. Ett annat problem är att reflexskärmarna är utmärkta segel. Jag har en som är ca 80x150 cm. Den får man verkligen hålla, kan jag lova...
En annan lösning är att ta till blixten. Det tråkiga med blixtar är att man då får ett konstgjort och punktformigt ljus. Sitter blixten på kameran så smäller den av rakt i ansiktet på motivet, vilket sällan är särskilt smickrande. Det är förresten därför man ofta ser röda ögon på blixtbilder tagna med enkla kameror. Blixten är liten och sitter alldeles för nära kamerans objektiv.

Här är en lösning för den som inte vill släpa ut en hel studio i naturen: Lastolite, som tillverkar en mängd utmärkta tillbehör av bra kvalitet, har softboxar i sin Ezybox-serie som passar vanliga lösa kamerablixtar. Transporteras i en platt påse och monteras på en minut. Om man sätter dem på ett kamerastativ (inte stativ för studioblixtar) så ska det mycket till för att den ska blåsa omkull. Blixten kan man trigga med kabel, IR eller radiosändare. Jag använder Elinchroms Skyport. Vad som inte syns på bilderna är att det t om finns dubbla diffusionsdukar, vilket ger ett mjukare ljus. Ezybox finns i flera storlekar. Jag har den som är 38x38 cm. Det enda jag är lite besviken på är att påsen inte blir så liten som jag hoppats på. Man viker inte ihop softboxen i en åtta som man gör med reflexskärmar, utan storleken blir som sidoväggen på boxen. Dessutom måste man såga av plastfästet lite nedtill om man vill sätta det på ett kamerastativ. Och köpa en liten hylsa för att fästet ska passa i stativgängan. Jag gillar ändå Ezybox och ger den godkänt.

Finns att köpa på t ex Cyberphoto eller Scandinavian Photo.

Idag hade stans enda riktiga fotobutik, Foto A-Bild, besök av representanter frÃ¥n Nikon Sverige. Hela produktsortimentet stod uppdukat till beskÃ¥dan och handgripliga tester. Jag tog tillfället i akt att prova:

• 70-200 2,8
• 85 1,4
• 35 1,8
• 14-24 2,8

Riktigt trevliga gluggar allihop. Främst är det 70-200 som saknas i kameraväskan. Den skulle definitivt trivas tillsammans med sitt lillasyskon 24-70 som jag använder nästan jämt. Men som kort porträtttele måste man ju ändå säga att 85 mm/1,4 är en guldklimp... Med tanke på priset är dom i och för sig guldklimpar allihop. En sanning som gäller i den här branschen är dock att bra objektiv lönar sig i längden. De behåller sitt värde betydligt bättre än kamerahusen. Ni visste väl förresten att alla Nikons objektiv som nånsin tillverkas fortfarande passar till de moderna kamerorna?

Nej, nu åker en del av innehållet i kameraväskan ut på Blocket och Fotosidan.se så får vi se om något annat trevligt får plats istället!

Som jag beskrev i ett tidigare inlägg, så fick jag alltså skicka tillbaka mina små studioblixtar till Cyberphoto. I vissa fall har de börjat lukta och ryka, vilket gjort att fabriken tar tillbaka allt som levererats. Jag kör idag mest med Elinchrome, men de gamla Dörr-blixtarna hade ju den trevliga egenskapen att de kunde matas direkt från ett 12-volts batteripack och var därför extremt portabla. Så blev det alltså bestämt att de skulle bytas ut mot nyutvecklade grejor. Efter en del diskussioner visade det sig dock att dessa inte kunde batterimatas. De enda som klarar det är de betydligt kraftigare (dyrare) DE300. Utan tvekan byttes så mina gamla simpla blixtar ut mot dessa. Två kompletta enheter med softboxar, stativ och en stor trunk. Snacka om bra byte... Mycket seriöst och bra hanterat av Cyberphoto som vanligt!

Jag hade sedan tidigare byggt ett paket med ett motorcykelbatteri och snabbkopplingar som ytterligare förlänger batteritiden, och det skymtar fram på några av bilderna.

Hur fungerar det då? Ja, det är inte Elinchrome Ranger vi pratar om här. Men dom ligger heller inte i samma prisklass. Ljusstyrkan regleras med ratt och visas inte digitalt på display. Av någon konstig anledning så måste inställningslamporna skruvas av för att skyddskåpan ska få plats vid transport. Riktigt dumt. Sedan tycks det som om energimängden inte dumpas automatiskt när man ställer ner ljusstyrkan. Man måste alltså göra det manuellt, för att inte få för ljusa bilder. Vad man saknar är ju förstås också de inbyggda radiomottagarna som finns på Elinchrome. Nu får det bli att hänga på externa. Däremot tycker jag att Dörrs bajonettmontering av softboxar och andra tillbehör är helt överlägsna Elinchrome. Kraftiga och gedigna.

Så nu går det alltså att köra studioljus även ute i skogen, om man skulle vilja. Nån som vill prova?

Packad och klar. Lowepro Slingshot 302 AW är ett mellanting mellan ryggsäck och axelväska. Man bär den på ryggen och kan enkelt slänga fram den på magen och komma åt innehållet utan att ta den av sig. Så är i alla fall tanken. Om det fungerar i praktiken kommer att visa sig i morgon. En sak är helt säker; den rymmer massor. Övre facket (som inte är öppnat på bilden) rymmer bara det en hel del. Risken är så att man också tar med sig massor av saker. Och att ryggen tycker att vissa saker var rätt onödiga efter en hel dag. Men det får visa sig...

Just det: Man kan hänga på ett stativ också. Det kan säkert vara bra att ha... Och en vattenflaska, och en... osv...osv...

Första testerna med nya Nikon 24-70 2,8. Här är det full bländaröppning, dvs 2,8 som gäller. Alla bilder tagna utan stativ och inte heller uppskärpta i Photoshop efterÃ¥t. Ser ni strukturen i papperet pÃ¥ översta bilden? Här blir det full poäng, tycker jag. Skarpt och fint och med en trevlig bakgrundsoskärpa (som nördarna kallar "bokeh"). Särskilt vid maximal inzoomning pÃ¥ 70 mm, vilket motsvarar ungefär 100 i fullformat, sÃ¥ blir det ett riktigt kort skärpedjup.

Fortfarande inget tillfälle att plÃ¥ta i studio, men det ska bli intressant att se om den är sÃ¥ okänslig mot reflexer vid upplysta vita bakgrunder som det sägs). Förhoppningen är att den här gluggen nu ska vara den enda som behövs när man växlar mellan hel-, halvkropp och headshots i studion. Tidigare blev det ett evigt bytande av objektiv.

Men allt fÃ¥r sina konsekvenser; Med det här objektivet monterat pÃ¥ kameran, sÃ¥ fÃ¥r den inte plats längre i väskan. Det blir till att byta väska ocksÃ¥, fast den nuvarande är rätt ny och ruggigt bra... Jaha, ut pÃ¥ Blocket med den dÃ¥. Och direkt beställning av en ny väska av ryggsäckstyp. Eller snarare ett mellanting mellan väska och ryggsäck. Det kan verkligen bli fiasko eller succé... -Ã¥terkommer om det. Hur som helst behöver jag en väska redan i helgen. Men Cyberphoto är säkert snabba, det är dom alltid.

Och den kära Sigmazoomen då? Som alltid gjort sitt jobb bra? Den skulle troligen stå på hyllan och ge mig dåligt samvete, så hellre då att någon annan får glädje av den. -Blocket igen, alltså...

Men tro det eller ej; bÃ¥de väskan och Sigman är nu pÃ¥ väg till nya ägare. Ibland gÃ¥r det fort... (Tack Blocket) MÃ¥ ni skänka mycket nöje till era nya ägare.